Vilsen i tankarna.

Först slank han hit, sen slank han dit, och sen slank han ner i diket...

Vilken röra det är i huvudet just nu, känner mig olustig. Allting händer på samma gång känns det som. Förlåt om jag verkat frånvarande, vill inte vara det. Tror det är mitt sätt att behandla jobbiga stunder, jag vänder mig innåt.
Innåt till tryggheten, till säkerheten, bort från det okända, bort från verkligheten.

Operationen närmar sig med stormsteg, jag vill inte, det är emot mina principer. Jag vill inte! , men jag måste.
 Tack för dem tecken du gav mig idag, behövde verkligen höra något possitivt. "God work in mysterious ways." så sant som det är sagt. Jag är så glad för att jag börjat förstå. Det känns som att jag gjort det, men samtidigt inte.
Det här är en stor prövning för mig och jag tackar för all hjälp jag får och har fått.

Det jag tänker mest på, är att få träffa dig. Var? När? Hur?
Jag saknar dig så.
Jag vill bara hoppa fram i tiden, hoppa fram till när jag får se dig igen.
Önskar så innerligt att den stunden var nu.
Var är du?!? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0