Resedagboken dag 1-2

Halv tre på morgone ringer telefonen, det är mor min som ringer, hon är på väg för att hämta upp mig och åka vidare till arlanda. Full fart, på med kläderna och hoppar in i bilen för att köra hem en kompis. När jag kommer hem igen så hinner jag precis göra klart allt när skjutsen kommer. Nu bär det av. Mot arlanda. Första flygturen går till paris där vi ska byta plan. Allt går great till vi går genom tullen i frankrike. Lasse fastnar och får riva ur väskan. Först en gång sedan ytterligare en gång när vi bordar planet. Stackarn, kan ju knappt göra sig förstådd och vakten hat mens. Till sisst kommer vi på planet. I greves tid kan jag säga. LAX nästa. Trögt! Elva timmar i flyget. Pust. Hamnar bredvid en fransos som har den värsta tänkvärda fotsvett. Fy f*n vilken stank. Blä! ... Väl framme så bär det efter ett varmt välkomnande av min syster av mot bil uthyrningen. Lämnar stället i värsta dodgen, sport blå. :P typ "jeep" åker efter det hem till min syster där vi spenderar första natten. Helt ok men... Dag 2: vaknar först av alla, ligger och tråkar några timmar. Efter att ha uträttat lite ärenden så bär det av mot San Fransisco, folk kör som fjån! Jag med. XD hamnar till slut på ett motel i Santa Maria, där jag nu sitter och skriver detta på min mobil. Tumvärk! :P ... Nu ska jag ta en dusch, sen blir det till att sova i queen size sängen. :) ska bli så skönt. Imorgon fortsätter vi mot san fransisco för att stanna där ett par dagar. Skriver mer så fort jag får chansen. P.s. Dryga 20 grader varm och soligt. Gud va jag längtar hem, NOT! ;) d.s.

Snart bär det av...

Nu är det inte långt kvar, i natt bär det av till staterna. =) Samtidigt som det ska bli så kul att träffa lilla systeryster och se alla dessa saker man bara måste se, så känner jag en viss tyngd i mitt bröst över att åka bort just nu. Vill inte åka bort, vill bara vara hemma och hålla dig i min famn. Jag kommer att sakna dig så oerhört mycket.

Vill oxå att du ska veta att det finns inget jag önskar mer än att det var du och jag, och att du tyckte om mig lika mycket som jag tycker om dig.

Jag kan bara hoppas att du kommer göra det en dag.





Trodde du visste...

Jag vet vad jag vill ha, jag vet vad jag söker... trodde du visste.
Trodde inte du ville höra det mer...

Tårarna kommer...

Har just nomineratt mig till största idioten i ett par tofflor... Hur jäkla dum får man vara. Träffar världens underbaraste människa någonsin. Hon är snygg, trevlig, klok, vacker, har humor och humör, förstår mer än alla andra jag pratat med, hon har ett gott hjärta och får mig att känns mig som julaftons morgon när jag var ett litet barn. Allting är så spännande med henne, man vill bara ha mer och mer. Sen sabbar man det....
 Kände på mig att det skulle bli såhär. ; (
Om jag ändå kunde vrida tillbaka tiden. Jag tycker ju så jävla mycket om henne! Va fan!
; (


Huvudet upp och fötterna ner eller var det tvärtom?

Musik som klangar i mina öron, snö som smälter bort, folk börjar röra på sig. Snart är det vår! Längtar så enormt! Snart kommer dem första blommorna poppa upp. Flyttfåglarna kommer tillbaka. Allt kommer på fötter igen, livet startar på nytt. Solen kommer skina...

Men först blir det sommar värme och soldyrkan i staterna. Ska bli så jävla underbart att komma bort från den här dystra och tråkiga miljön. Behöver ett miljöombyte, grämer mig dock för att komma hem igen, men vad vet jag. Man kanske blir kvar i staterna, ingenting är omöjligt. Ödet får avgöra. Tänk om man bara kunde börja om på nytt. Starta ett nytt liv, jag mot världen liksom. Skulle vara så skönt att bara försvinna.... 

Vad gör man nu...?

post deleted

RSS 2.0